Snön faller som käglor i rymden
Aldrig upp bara ner, men stilla.
Kylan sticker som knivar i ryggen
de vrids runt, runt. Varför?
Ljuset fladdrar i fönstret
i takt med tågen i bakgrunden.
De vita dropparna fryser där ute.
Var är våren, frågar de.
Det röda hjärtat tittar snett
från hörnet på tavelramen,
inspekterar flickan med skorna.
Det ler och tänker på värme.
All sorts värme, kropp som
sol, friktion som kaffe.
Hettan slår mot ansiktet,
som en tennisboll på njuren.
Sängen låter inbjudande,
smakar hemma och som kaffe.
Körsbären doftar i tanken
vittnar om en sommar även i år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar